SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

in action again..ja här är jag igen..har legat lågt en tid..trots min kvinnoförklädnad för att dölja mitt vargyttre..Många av mina släktingar blev skjutna i mycket snabb följd då vargjaktens tid pågick..och på Skånes djurpark avlivade man hela flocken..så det har varit lite osäkert att vara en shewolf.

Jag känner av oron men oxå skräcken som finns om oss vargar..oftast är vi ju älskade eller hatade..ganska svart eller vitt tänkande. Men sådär har det ju varit sen urminnes tider.

Jag vill verkligen inte skrämma någon människa,varken liten eller stor.Min önskan är att få leva fritt som den överlevare jag och mina släktingar är..nästan ingenstans är vi välkomna..och det sägs att en bra varg är en uppstoppad varg....usch.

Människan älskar sin hund..min släkting,som människan har tämjt och avlat fram olika raser för att passa till diverse ändamål..men vi vargar har vår frihet inuti vårt väsen..vi trivs bäst i Moder Jords fria natur med skogen,vidderna och bergen..Den mat vi äter delar vi oxå med människan,som ju själva jagar samma vilt som vi..men människor vill inte dela med sig..de tror sig äga allt här på jorden och även oss djur..Det verkar vara svårt hur vi ska kunna samsas allihop..men alla hör vi samman mer än vi tror,för alla har sin uppgift i kedjan.

Det finns nog inget annat djur här på denna planeten som är så jagat som vi vargar..vi förekommer i sagor som hemska och blodtörstiga,besläktade med varulvar och ondskan själv..vi förknippas oxå med fullmånen,då det sägs att vi ylar och får folks blod att isa i kroppen..men vi vargar ylar för att samla vår flock,eller tala om för andra vargar att detta är vårt revir men oxå av glädje då vi sammanstrålar efter en lyckad jakt..och för att finna en partner samt även av sorglig ensamhet..men inte sitter vi med nosarna upp mot månen,det är en myt..Jag har ju fått veta att många människor även tycker det är läskigt med fullmånen i sig..månen har ju b la den effekten att den skapar ebb och flod,så även i människans kropp stiger vätskorna..det kan ge sömnlöshet och huvudvärk..och vissa är ju känsligare än andra och mår riktigt riktigt dåligt..där kommer uttrycket "mångalen"..

Jag får se hur länge jag kan hålla min förklädnad som en shewolf..jag börjar förstå att det inte enbart är svårt att leva som varg utan även som människa...

Väl mött

Fick lust att yla på julafton...kan ju inte hjälpa att jag trots allt är en varg..men oj,det höll på att sluta tokigt..hade begett mig några kilometer från byn mitt i den djupa småländska granskogen..jag njöt dofterna av mossa,jord och vilt som passerat..hade ingen brådska utan klädde av mig min mänskliga skepnad och sträckte ut min välpälsade vargkropp,frigjorde tassar från kängor och viftade på min svans,rullade mig i den skönt kalla snön..Jag var alldeles intill en mindre frusen sjö och snöstjärnorna föll i den tidiga morgonen, allt var så tyst och gnistrande vackert..kände mig lycklig och fri..så min längtan kom starkt efter att få yla.....

Djupt nerifrån magen kom min vargröst ut...åh det var en sån befriande känsla..jag kände mitt rätta element, friheten, vakna upp..Jag erfor en frid och en värkande längtan efter att vara i naturen igen..att flytta tillbaks..hem..Mitt hem är skogen..

Men så hördes ivriga röster från andra sidan sjön och verkligheten kom tillbaka till mig..jag förstod att människor hört mig och att jag fick skynda mig att byta om till förklädnaden SHEWOLF igen..Min vargstund var inte lång..

Men som varg kommer jag alltid vara jagad..de som vill sätta en kula i mig,utrota mig och mina släktingar för gott..de som inte kan eller vill låta bli att skjuta även då det inte är licensjakt..snart börjar den förresten..jag kan inte vara enbart varg på ett tag nu..Väl bemött.

Det är annorlunda att leva som SHEWOLF förklädd till kvinna...Det kan säkert kännas ensamt under tiden man söker en flock,speciellt för oss vargar som trivs i nära gemenskap..med all den samhörighet,trygghet och kärlek man får uppleva i en wolfpack..MEN nu ska jag berätta något för er..Jag förlorade hela min ursprungliga familj,tidigt blev jag lämnad i skogen att klara mig helt på egen hand..men jag vet nästan inget annat än att själv klara ut livet,ja så bra jag kan..endast ett svagt minne finns kvar hos mig hur det kändes att ha en far,mor och syskon..så jag måste samtidigt erkänna att jag misstänker svårigheter att leva samman med en annan varg igen..alla ensamma år har format mig i självständighet och stark frihet..och tyvärr knäcktes tilliten tidigt..

Jag är mest van att vara ensam,inte lustigt med tanke på omständigheterna..jag är nog en ovanlig varg..en SHEWOLF ON MY OWN..som sökt mina egna stigar och vägar..och som nu tränar in mig i människornas samhälle...

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

Det är jag som är SHEWOLF..alfahonan som lever i samhället,nära människor och bilar.Jag flyttade in i bebyggelsen för en tid sedan..lika bra att vänja sig nu när det knappt går att vara i skogen längre..där vimlar av jägare,friluftsmänniskor,fågelskådare och stora illaluktande skogsmaskiner som fäller de stora vackra träden..Och det avgörande steget tog jag när människornas regering beslutat att det nu ska få finnas skyddsjakt på oss vargar..Man skulle ju inte få ha sin lya ifred längre..Därför fick jag känslan att det var lika bra att bosätta sig i ett vanligt hus men att ha täckmantel som kvinna..Lite bökigt har det varit att anpassa sig,men jag får se tiden an och ge detta en chans..här i samhället lever ingen annan SHEWOLF så jag får ju ha mitt revir ifred,jag brukar ju vilja ha minst fyrahundra kvadratkilometer..annars funderar jag på att dra norrut,som mina andra släktingar,men har hört att det inte är lätt där heller..än så länge är jag inte avslöjad,ingen verkar misstänka min förklädnad..Lite varmt med kläder bara utanpå all min täta päls..

Jag ska avslöja något nu som är lite kul,trots jag går i kängor,så lämnar jag fortfarande tassavtryck efter mig,helt går det inte att kamouflera en SHEWOLF som mig,men eftersom det inte är några vargavintrar här i södra Sverige med snö,så klarar jag mig nog undan upptäckt. 

Har ni läst rödluvan och vargen?

Min mamma berättade den för mig när jag och mina syskon var valpar..den sagan har jag aldrig kunnat glömma riktigt eller ens förstå..Vargen var ju inte snäll alls mot varken stackars mormor eller lilla rödluvan,utan åt upp dem bägge..verkar helt konstigt för jag äter inte människokött,utan enbart det vanliga köttet som ligger i affärens charkdisk..och innan i skogen blev det en och annan älg,rådjur,hjort,bäver,sork,sjöfågel,fisk och till och med bär..Men att äta människa,nä verkligen inte..Nu provar jag även grönsaker och det är faktiskt gott till en rejäl köttbit.. I vilket fall som helst,jag tyckte om lilla rödluvan,så när jag förstått att röd är en vacker färg,så valde jag den på mitt långa hår jag måste ha som kvinna,fast det är riktigt vackert,även om jag inte är så bra på att borsta det ofta..Det är lite underligt med människan,hon vill ha mycket och framförallt vill hon äga..men många verkar så stressade,det känner jag med mitt fenomenala luktsinne,förstår inte när de ska hinna använda alla sina prylar eftersom de jagar efter fler..

..Snart kommer en högtid som heter julen och nu verkar människor ännu mer stressiga och ouppmärsksamma över allt de ska hinna innan den speciella dagen Julafton och så äter man i flera dagar jättemycket mat och ger varandra paket och så kommer någon de kallar tomten och frågar om det finns några snälla barn!!!

Jag kan berätta att jag ofta ser tomtar,men inte den med röda kläder som ibland luktar alkohol,utan de är mycket mindre och bor i skogarna eller på någon gård,ivartfall oftast..och har annat för sig än att gå med tunga säckar fyllda av klappar och varför ska människornas tomte fråga de små barnen om de varit snälla? Klart att små barn är snälla..

Nu ska jag ta en kvällspromenad med grannens hund och det kan jag lova är riktigt trevligt att ha någon att nosa ikapp med..