Fick lust att yla på julafton...kan ju inte hjälpa att jag trots allt är en varg..men oj,det höll på att sluta tokigt..hade begett mig några kilometer från byn mitt i den djupa småländska granskogen..jag njöt dofterna av mossa,jord och vilt som passerat..hade ingen brådska utan klädde av mig min mänskliga skepnad och sträckte ut min välpälsade vargkropp,frigjorde tassar från kängor och viftade på min svans,rullade mig i den skönt kalla snön..Jag var alldeles intill en mindre frusen sjö och snöstjärnorna föll i den tidiga morgonen, allt var så tyst och gnistrande vackert..kände mig lycklig och fri..så min längtan kom starkt efter att få yla.....

Djupt nerifrån magen kom min vargröst ut...åh det var en sån befriande känsla..jag kände mitt rätta element, friheten, vakna upp..Jag erfor en frid och en värkande längtan efter att vara i naturen igen..att flytta tillbaks..hem..Mitt hem är skogen..

Men så hördes ivriga röster från andra sidan sjön och verkligheten kom tillbaka till mig..jag förstod att människor hört mig och att jag fick skynda mig att byta om till förklädnaden SHEWOLF igen..Min vargstund var inte lång..

Men som varg kommer jag alltid vara jagad..de som vill sätta en kula i mig,utrota mig och mina släktingar för gott..de som inte kan eller vill låta bli att skjuta även då det inte är licensjakt..snart börjar den förresten..jag kan inte vara enbart varg på ett tag nu..Väl bemött.

Det är annorlunda att leva som SHEWOLF förklädd till kvinna...Det kan säkert kännas ensamt under tiden man söker en flock,speciellt för oss vargar som trivs i nära gemenskap..med all den samhörighet,trygghet och kärlek man får uppleva i en wolfpack..MEN nu ska jag berätta något för er..Jag förlorade hela min ursprungliga familj,tidigt blev jag lämnad i skogen att klara mig helt på egen hand..men jag vet nästan inget annat än att själv klara ut livet,ja så bra jag kan..endast ett svagt minne finns kvar hos mig hur det kändes att ha en far,mor och syskon..så jag måste samtidigt erkänna att jag misstänker svårigheter att leva samman med en annan varg igen..alla ensamma år har format mig i självständighet och stark frihet..och tyvärr knäcktes tilliten tidigt..

Jag är mest van att vara ensam,inte lustigt med tanke på omständigheterna..jag är nog en ovanlig varg..en SHEWOLF ON MY OWN..som sökt mina egna stigar och vägar..och som nu tränar in mig i människornas samhälle...

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

SHEWOLF

Det är jag som är SHEWOLF..alfahonan som lever i samhället,nära människor och bilar.Jag flyttade in i bebyggelsen för en tid sedan..lika bra att vänja sig nu när det knappt går att vara i skogen längre..där vimlar av jägare,friluftsmänniskor,fågelskådare och stora illaluktande skogsmaskiner som fäller de stora vackra träden..Och det avgörande steget tog jag när människornas regering beslutat att det nu ska få finnas skyddsjakt på oss vargar..Man skulle ju inte få ha sin lya ifred längre..Därför fick jag känslan att det var lika bra att bosätta sig i ett vanligt hus men att ha täckmantel som kvinna..Lite bökigt har det varit att anpassa sig,men jag får se tiden an och ge detta en chans..här i samhället lever ingen annan SHEWOLF så jag får ju ha mitt revir ifred,jag brukar ju vilja ha minst fyrahundra kvadratkilometer..annars funderar jag på att dra norrut,som mina andra släktingar,men har hört att det inte är lätt där heller..än så länge är jag inte avslöjad,ingen verkar misstänka min förklädnad..Lite varmt med kläder bara utanpå all min täta päls..

Jag ska avslöja något nu som är lite kul,trots jag går i kängor,så lämnar jag fortfarande tassavtryck efter mig,helt går det inte att kamouflera en SHEWOLF som mig,men eftersom det inte är några vargavintrar här i södra Sverige med snö,så klarar jag mig nog undan upptäckt. 

Har ni läst rödluvan och vargen?

Min mamma berättade den för mig när jag och mina syskon var valpar..den sagan har jag aldrig kunnat glömma riktigt eller ens förstå..Vargen var ju inte snäll alls mot varken stackars mormor eller lilla rödluvan,utan åt upp dem bägge..verkar helt konstigt för jag äter inte människokött,utan enbart det vanliga köttet som ligger i affärens charkdisk..och innan i skogen blev det en och annan älg,rådjur,hjort,bäver,sork,sjöfågel,fisk och till och med bär..Men att äta människa,nä verkligen inte..Nu provar jag även grönsaker och det är faktiskt gott till en rejäl köttbit.. I vilket fall som helst,jag tyckte om lilla rödluvan,så när jag förstått att röd är en vacker färg,så valde jag den på mitt långa hår jag måste ha som kvinna,fast det är riktigt vackert,även om jag inte är så bra på att borsta det ofta..Det är lite underligt med människan,hon vill ha mycket och framförallt vill hon äga..men många verkar så stressade,det känner jag med mitt fenomenala luktsinne,förstår inte när de ska hinna använda alla sina prylar eftersom de jagar efter fler..

..Snart kommer en högtid som heter julen och nu verkar människor ännu mer stressiga och ouppmärsksamma över allt de ska hinna innan den speciella dagen Julafton och så äter man i flera dagar jättemycket mat och ger varandra paket och så kommer någon de kallar tomten och frågar om det finns några snälla barn!!!

Jag kan berätta att jag ofta ser tomtar,men inte den med röda kläder som ibland luktar alkohol,utan de är mycket mindre och bor i skogarna eller på någon gård,ivartfall oftast..och har annat för sig än att gå med tunga säckar fyllda av klappar och varför ska människornas tomte fråga de små barnen om de varit snälla? Klart att små barn är snälla..

Nu ska jag ta en kvällspromenad med grannens hund och det kan jag lova är riktigt trevligt att ha någon att nosa ikapp med..